Allra längst bort möts himmel och hav.

Längre än så kan hon inte se, där tar världen slut.

Men horisontens gråblå band håller henne kvar på jorden,

det gör att hon inte kan trilla över kanten.

Någonstans högt upp på himlen lyser solens varma lampa,

som en strålkastare flödar dess gula ljus över henne där hon sitter på taket.

Ibland är molnen i vägen, då kommer en sval skugga.

Över de vida fälten kan hon se hur molnskuggorna och solljuset jagar varandra,

skuggan avlöses av ljus, solen av mörker.