Allt blev så fel. Men undrar varför? Du fick mig verkligen mig att le. Du är helt underbar. Vet inte vad jag ska säg ska säga igentligen. Du kom in i mitt liv som en ängel. Undrar igentligen om du är en.. Är du en ängel eller en människa? Hmm.. Får forsätta undra. Du kom som solen. Du lysste upp. Blev så glad när jag såg dig. Vill bara sitta vid ett bord, titta ner, sedan titta upp och se dig framför mig, torka mina tårar som jag fäller. Höra din röst, höra dig säga '' allt kommer att bli bra, jag lovar gumman''. Kolla ner och fälla tårar.

Om jag fick välja skulle jag vara med dig hela tiden. Är hellre ledsen med dig än glad utan dig. Vill bara skriva att jag saknar dig. Men vet inte varför, jag vågar inte. Är jag rädd eller? Ska forsätta tänka på det. Kommer ALDRIG att hitta någon underbar person som dig. Du är helt perfekt! Inte sätt någon sådan person som dig. Helt underbar. Du ser verkligen på mig om något har hänt. Du får mig att sluta tänka. Tänka på allt som hänt. Du gör så att jag verkligen kan le. Inte bara ett litet leende. Ett j*****t stort leende. Du är BÄST!

När jag vill ha dig här som mest så är du inte med mig. Du är någon annan stans och har kul. Men den dagen jag va med dig, du träffade på mina kompisar. Började hålla på. Det kändes så konstig. Men så är livet. Du går din väg och jag går min väg. Jag kan inte hindra dig att gå min. Men livet kommer att gå vidare. Det vet vi båda två!


Alla är som en fjäder. Helt ensamma