Varför hittar människor på så mycket! Varför går de runt o säger saker som inte stämmer. Hur kan man tro och va så säker på saker o ting när man själv inte frågat människan. Hur?!
Det här händer exakt allt o alla någon gång. 
Ska berätta om min vän och hur hon mår utav att de här har hänt och jag lider med henne eftersom jag vet, jag vet sanningen som kommit ut ur hennes mun och varit med henne genom allt. 
Jag får kalla henne Klara här i blogg världen men hon heter något helt annat.
Klara hade gjort slut med sin kille, det gick flera månader och hon vänta och vänta på att han skulle höra av sig.
En dag ser Klara honom ute med sina vänner och en tjej. Det gick en dag då de va tillsammans, två dagar, tre dag och fler dagar. Tillslut undrade Klara vem är hon som han går runt med? Som han tar med överallt? 
Hon frågade runt men fick inget svar. Tiden ticka och de visade sig att han hade gått vidare. Klara såg honom med henne varje dag, hon led inombords men det var inget hon visa. Hon ville bara bryta ut och gråta utav att se de farmför henne, hur han gav henne den kärlek han aldrig gav Klara, hur de höll varandras händer, hur han visade upp henne för alla hans vänner, hur han kysste henne.
Klara är en tjej som är kall, dyg men med starka känslor. Klara är en tjej som aldrig skulle tåla att se en kille som hon älskar inombords med en annan tjej som han försöker börja om på ett seiöst förhållande med. Hon ser med sina egna ögon hur han visar henne kärlek och svider det hos henne och hon blir förstörd. Hon såg svart och viste inte vad hon skulle gör det ända hon viste var att de var omöljigt att få honom att älska henne som aldrig förr just då. Hon valde att glömma honom..
Den ända hon pratade med var en utav hans närmaste vänner. Hon tyckte han va snäll, mogen och desamma tyckte han. De snackade ett bra tag. De ser varandra nästan varje dag men de träffas sällan ensamma för han har mycket att göra. De snackar ofta och de typ började ha en förhållande med varnandra. En dag får hon sms utav honom och han säger¦ Klara jag måste snacka med dig.. Klara frågar vad det är. Har svara, jag vet inte om jag vill säga det men jag ber om ursäkt. Klaras hjärta började bullta snabbt, hon undrade vad det var han bad om ursäkt för. Hon sa att han skulle berätta och inte vänta. Han sa.. Klara vi har snackat ett bra tag och innan jag träffade dig så snackade jag med en annan tjej och har tänkt nu länge och jag har sagt till henne att jag bara vill att jag o hon e vänner för att jag vill fortsätta snacka med dig och lära känna dig. Klara tänkte gu vad gulligt att han ber om ursäkt men hon tyckte att de lät skummt. 
1. varför han ber om ursäkt över något som va innan de ens bröjade snacka.. 
2. Klara tänker killar dissar aldrig en tjej som han tyckt om länge bara för att lära känna en annan alltså de går bara inte ihop. 
Men Klara brydde sig inte om det. Hon förlät honom och de fortsatte snacka. Tillslut kom det en dag då Klara träffade honom ensam. De pratade om massor o.s.v. Klara va sjukt trött för hon hade jobbat den dagen och träffade honom direkt efter jobbet så hon somnade. Klara steg upp på mogonen och åkte hem och slog ett singal till mig och berättade..
Att hon tyckte om honom, att han verkarde va ärlig, snäll, omtänksam, resektfull o m.m. Jag blev glad för att hon lät var så lycklig att hon äntligen hade det bra och att hon verkade ha glömt sin tidigare kille som hon länge hade väntat på innan. Det gick flera nätter och Klara och han fortsatte snacka. Allt var perfekt. Men tillslut börja hon märka att han började bli svartsjuk. Han bad henne sluta snacka med hans vänner med killar typ överhuvudtaget och han bad henne att allltid säga till honom när hon skulle nånstans. Hon tänkte hur kan han göra så på en sån här kort stund men så snäll som hon var så brydde hon sig inte om det och gjorde allt som han bad om. Men med dagarna började han sluta höra av sig till henne han kom alltid med bortförklaringen att han hade för mycket att göra och massa. Klara tänkte ingenfara så länge han inte gör nått dumt. Det kom en dag då Klara var ute med sin bästavän och då hon får ett samtal utav honom då han ber henne träffa honom. Hon som var så ödmjuk gick o träffade honom. De pratade massor ännu en gång och han va bara ännu underbarare denna gång och hon föll, hon föll så hårt att hon trodde på allt han sa och hon gav all sin kärlek. Hon fick äntligen förhoppningar utav att de finns bra killar där ute i världen. Nätterna gick och han hörde av sig fortfarande men men inte lika ofta men när han väl skrev så va det söta mess. Dagarna gick och Klara började få ångest och ringde mig hur ofta som helst och började ställa massor med frågor och jag gav henne svar som fick hennes ångest att försvinna. Jag kände mig som en dålig vän som gav henne falskförhoppningar om att allt kommer bli bättre osv. Tiden gick och Klara började känna sig helt ensam och förkrossad. Han hade slutat höra av sig helt. Hon hade messat och ringt honom för att fråga vad fan han ville, varför han gjorde så och hur han ville ha det. Men han gav henne exakt aldrig ett svar för han visste själv inte vad han ville. Hon undrade vad faan som hade hänt och fattade inget. Ena sekunden var allt bra men andra sekunden är allt dåligt. Hon förstod att han hade tagit beslut över att aldrig mer höra av sig till henne så hon sket i, hon sket i att ta reda på varför han gjorde som han gjorde. Hon satte sig ner o började gråta hon frågade sig själv varför det alltid skulle hända henne. Dagarna gick och han hade fortfarande inte hört av sig till Klara. Klara gick till hennes kusins närsmaste vän som visste ganska mycket och berättade att hon inte visste vad hon skulle göra. Hon svarade Klara att hon skulle vända sig till en tjej som berättade precis likadant till henne. När jag nu skriver likadant då menar jag allt han skrivit till Klara hade han skrivit till henne. Han hade varit otrogen mot Klara hela tiden. Det som var knäckande var att tjejen var den han snackade med innan Klara och han bad om ursäkt för det. Klara bröt ihop ännu en gång, det var andra gången det hände henne. Hon tänkte hur kunde han göra så mot henne när han viste att hon mådde så dåligt över sitt tidigare förhållande, varför kunde han inte ge ett beslut över hur det skulle va mellan de. Hon vände sig driket till tjejen som han också hade snackat med. Klara berättade sin del som hon gick igenom och desamma med henne. Hon vägrade tro på Klara och Klara viste att hon inte trodde på henne. Klara berättade allt exakt allt för henne förutom en liten sak som hon inte berättade. Varför berättade hon inte det;
Jo för kände sig lurad, förstörd, blåst, hon kände sig som en idjot alltså alllt dåligt eftersom de lilla saken fick henne att må ännu dåligare. Hon va så ångrad att hon bara ville ta livet av sig. Att hon ens började snacka med honom från hela början fick henne att vilja spy. Hon skämdes så mycket att hon inte gick ut på ett bra tag. Hon satt inne i sitt rum dagar o nätter o mådde dåligt. Det kom en dag då tjejen roppade på Klara. Hon tog in henne till ett rum där han också var. Klara hade begärt en sak utav tjejen bara en grej och det var att inte de tre skulle snacka med varanda tillsammans. Klara kom in och han började skrika massa till Klara och Klara blev så chokad att hon blev helt stumm. Han gick ut från rummet och Klara var fortfarande stumm. Det gick ett par minuter till hon fick utbrott och började skrika på tjejen. Hon frågade ifall de där var nödvändigt, hon frågade om de ledde till något, hon slängde ut en massa ord och smällde till dörren och stack därifrån. Hon darrade och fällde tårar. Från den dagen gick hon inte ut på ett bra tag. Hon glömde honom efter ett tag och hon försökte börja om på ett liv utan idjoter och det gjorde hon.
Tiden gick och det blev höst. Hon hade förändrats helt. Hon brydde sig inte om någon, hon hittade sina närmaste vänner, hon umgicks mycket med familjen, hon mådde bra, hon hade glömmt det förflutna och hon bröjade plugga vidare. Visst hon snackade med killkompisar med bara som vänner men hon tog inte något steg till ett förhållande. 

Tick tack tick tack tick tack..
Det gick dagar hon insåg hur skönt livet är utav onödigt folk, hur skönt livet är utan idjoter. 
Men det kom en dag det kom idjoter som försökte komma in i hennes liv haha som inbjudare, skit kul.  Men Klara hade tyvärr för svårt för att falla. Idjoterna hörde av sig hur ofta som helst men hon brydde sig inte om de så värst mycket hon bad de sluta skriva. Efter ett tag så började hennes första kärlek höra av sig och hon viste inte vad hon skulle göra.. Skulle hon förlåta honom eller inte..

Nu idag. Gav hon honom en chans och Klara är helt lycklig för han ger henne allt och han har förändrats och han även visat det. Har har aldrig tidigare varit underbarare och snällaren som nu idag. Han vet allt om henne och han bryr sig inte om det tidigare. Han säger alltid det som har hänt har hänt och det är inget jag ska bry mig och så länge han har tillit för henne så skiter han i allt o alla. Tror ni inte att Klara mår bra och inte bara det. Killen som typ va otrogen hörde av sig till henne och ville prata ut om vad som hände o allt. Båda kom överens om att glömma det innan och va vänner. Men vad Klara inte förstår att varför killar är sånna idjoter, varför de alltid förvärrar o dubblar saker o ting och tror på vad deras polare säger. De kan sitta o hitta på allt möjligt och leka hur seriösa som helst o säga aa bror vettu jag har haft samlag med henne hon e orre. Vadå orre asso tänk på att ni killar har systrar och mammor hur kul skulle det va om de blev kallade orre över saker o ting som inte ens är sant. När saker o ting kommer från en tjejs mun och är helt ärlig de är då ni människor kan snacka. För allt o alla gör allt för att få uppmärksamhet o sprida falska ryckten. Killar klagar över at tjejer är si o så kolla upp era egna fel innan ni anklagar tjejer och ta reda på sanningen innan ni blir så säkra.