Igår..


( en bild på mig och min fina storebror Robin )

när jag satt o väntade på Nadya utanför hennes port var det fult av småbarn som höll på att leka. ÅÅ fick sån ångest tänk att man varit så där liten att man faktiskt inte fått gå ut längre än på gården. Man kände alla som bodde där! man lekte me alla! man planerade inte innan vad man skulle leka det bara kom atomatiskt. Vill också vara liten vill också leka, Vill också kunna krypa upp i mammas famn när jag är ledsen! Sen det där typiska när man skulle in o äta mamma ropade "dags för mat" ut genom fönstret så sprang man hem åt på 10 min och sprang ut ! Hade så otroligt roligt när jag satt o kollade på dom! Och när man grät så var brorshan det ända som hjälpte en att bli glad igen!

// D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0